...
Det finns vissa dagar där man bara vill försvinna helt! Man fattar inte äns varför man finns till om man ändå är så ensamm. Ensammhet kan vara nyttigt ibland, men får man för mycket av det så blir man endast ett tomt skal. Ett tomt skal som går till skolan, som sitter i klassrummet, vid matbordet. För mycket ensammhet är som ett fängelse. Tillslut lever man bara på vatten och bröd. Det finns inget kvar. Inget hopp, ingen glädje - bara du och ensammheten. Dömda att leva resten av livet med varann. Det finns inte längre någon utväg, vart du än vänder dig finns bara mer och mer ensammhet, ingen värme, ingen tröst - bara ensammhet. Vänner är något sällsynt för dig. Du är ju så blyg, ingen vill vara kompis med någon som är så blyg, maler den envisa rösten i ditt huvud. Den rösten som gör dig till den du e, ett tomt skal med endast begränsningar. Ingen fri vilja. och det viktigaste av allt, du får absolut på inga omständigheter alls visa ditt verkliga jag. För vem skulle tycka om dig? Vem skulle tycka om en finnig, ful, elak, liten, högljudd tjej på 16 år, det kan jag tala om för er - ingen!! Ingen, ingen, ingen!!!
